Tabun i barnlitteraturen

Efter gårdagens diskussioner om Tintins vara eller icke-vara på barnavdelningen på Kulturhuset passar vi på att tipsa om ett av höstens program i Retrobiblioteket som handlar om tabun i barnlitteraturen.

Vi kan fundera över vad det är vi inte ser att vi gör idag, vilka tankar om varandra vi ger uttryck för som kommer att väcka förfäran om femtio år. Missa inte vårt höstprogram om tabun i barnlitteraturen genom tiderna med Eva Carolyn Cyrén!

Jag läste Hattstugan av Elsa Beskow för mina pojkar när de var små. Boken slutar med att de olydiga barnen ”först fick riset smaka men sedan fick de honungskaka” trodde de att hattstugebarnen fick efterrätt bara om de åt upp maten på tallriken först. Barnaga hör till det förflutna, det fanns inte ens i mina barns föreställningsvärd.

Nog är det ändå skönt att tiderna förändras!

/Nina

Annonser

70-talsskräck!

För några år sedan ramlade jag över den här boken i en Pocketshopbutik.

Jag blev fascinerad av omslaget och inte så lite nyfiken på innehållet.  Jag kände inte till författaren Shirley Jackson och blev glad när jag hittade flera av hennes böcker på biblioteket. På svenska heter boken Vårt hem är vårt slott och exemplaret vi har i magasinet har ett så trist omslag att det inte är värt att visa här. Däremot är boken som kom ut 1977 läsvärd om man gillar mystiska och spännande skräckromaner.  Boken är välskriven och kuslig.  Hemsökelsen är en annan av Jacksons skräckromaner. Berättelsen utspelar sig i ett hemsökt hus där en udda grupp människor deltar i ett forskningsprojekt. De ska försöka komma fram till vad som egentligen hemsöker huset.  Det kan aldrig vara en bra idé, tänkte jag, och var tvungen att ta reda på hur det skulle gå! Shirley Jackson blev endast 48 år gammal och hon hann ge ut sex böcker. Fem av dessa hittar du på huvudbiblioteket.

Du kan läsa mera om Shirley Jackson i den här intressanta artikeln på den amerikanska webbplatsen Lit Reactor: The Blagger´s Guide to Shirley Jackson

/Lisa

Läser du en bok? Åh, du är så retro…

Det har hänt att jag har berättat om Retrobiblioteket, och jag får kommentaren att  ”Jaa, att läsa en bok, det är verkligen retro!” Då handlar det plötsligt inte bara om att det är vårt sätt att lyfta de bokskatter som vi vet gömmer sig i magasinshyllorna, att göra den äldre litteraturen synlig och tillgänglig utan det pekar på hela sysselsättningen Att läsa. Ur en bok vill säga. Av papper. Så retro.

Som den här bilden som dök upp på Facebook:

/Nina